Att göra Ingenting

Ja, varför är det så svårt att bara göra ingenting, att bara vara?

När jag inte är produktiv, när jag inte presterar, vem är jag då? Jag är en människa, kvinna, mamma, passionerad naturälskare, yogagillare, wakeboardåkare m.m. och dessutom bör det väl räcka med att bara vara människa? Började det med industrirevolutionen som vi fick den här pressen på att hela tiden producera något, eller prestera? Eller var det redan tidigare? Att vara nyttig, att bidra, att förtjäna sitt uppehälle, att förtjäna sin rena existens. Det räcker alltså inte med att bara vara.

Att ha en prestationsbaserad självkänsla blir problematiskt och har direkt koppling till utbrändhet enligt forskning när vi också är starkt självkritiska. Jag tycker det är viktigt med egentid, brukar tala om för mina barn att lägga sig med mig en stund i soffan och bara titta på träden en stund och jag älskar att ligga och läsa. Om jag skulle ha en hel dag utan några förpliktelser och bara få ligga och läsa en bok med en kopp te så skulle det vara en riktig lyxdag. Men allt som oftast, när jag tagit det lugnt en stund så känner jag att jag absolut behöver göra något produktivt, även när jag skulle kunna vara ”ledig”. Så antingen jobbar jag med det konsultuppdrag jag har för tillfället men oftast försöker jag att separera just det jobbet med privat så om det är fri tid jag har, d.v.s. utan uppdrag och barnen är upptagna med skola eller annat (och alla andra tusen saker man som förälder och människa har att ta hand om) så arbetar jag oftast med mitt Boustedt Konsult, mitt egna företag, eller läser den kurs jag för tillfället läser. Jag läser ofta någon form av utbildning under tiden jag jobbar, har alltid gjort. Detta gör jag för min egen skull för jag tycker det är kul att lära mig nytt och utvecklas, både som person och yrkesmässigt. Men ändå.

Varför är det så svårt att tillåta sig, mig i det här fallet, att bara koppla av? Att göra ingenting eller att göra det man absolut behöver ibland. Att bara lata sig. Att bara vara. Att ligga i sängen och läsa en bok, slökolla en serie m.m. Jag gör det ibland men känner sen på något sätt att jag måste kompensera, vara duktig. Det är den duktiga flickan i mig som talar kanske. Men ibland mår jag även bra av att ”prestera”, att jobba och känna att jag bidrar med något. Men däremellan är det viktigt att bara koppla av och vara, att återhämta sig och göra saker utan press, utan krav och måsten. Att ibland bara känna efter djupt vad jag behöver och vill göra just nu, om jag bara får tänka på mig själv och ingen annan, vad skulle jag göra då? Kanske ingenting och det är just det vi behöver ibland.

Nästa inlägg blir om detta med att vara generösa mot varandra och hur vi känner igen våra soulmates, både privat och i våra jobb.

Hörs snart!

Nina

 

 

Add A Comment